Jag är enligt mig själv (andra får ha sina egna åsikter...) en ganska glad och positiv människa men ibland händer det saker i min kropp som gör att jag inte känner igen mig själv!? Jag har ingen koll på min "kvinnliga cykel" eftersom jag saknar livmoder och därför inte har mens men hormonerna funkar som på andra ändå (ibland mer tror jag).
Ibland är kroppen i kemisk obalans och jag blir sur som ättika och vill äta onyttigheter hela tiden! Detta hände igår...
Jag skällde på alla i familjen, inklusive hunden, onödigt hårt och högljutt. Jag sa till Stina vid hämtning att jag var dåligt humör men skulle försöka skärpa mig varpå hon säger:- Bra mamma men... vad är det för FEL på dig idag egentligen? Du ser ju sliten ut.
Hahahahaha!
Och mannen försökte få lite medlidande då han hade haft en jobbig dag på jobbet men jag fräste något i stil med "i det här huset kan man visst aldrig få prata till punkt innan någon vill avbryta och gnälla!!!" Sååå otrevlig och som vi säger i Östergötland "pipplig" får man bara inte vara.
Som tur var vakande jag lite mer tillfreds idag men det ligger latent fortfarande så det är bäst jag håller mig inne idag!;))
Vi var med Felix på barnmottagningen i förra veckan och han hade växt 4cm på 1 mån! Och gått upp ca 1kg. Fortfarande är han givetvis en LITEN kille och kommer nog vara LÄNGE men bara han växer och utvecklas i sin egen takt så är det ingen fara.
De ska fortsätta undersöka honom, bl a ska han röntga huvudet så de får se hur shunten ser ut och då får vi veta om/när den ska bytas ut.
Han var annars frisk tyckte de och hans astma beror nog endast på hans prematur och kommer nog växa bort. Skönt. För att vara ett barn "med speciella behov" var han friskare än läkarna räknat med då de läst hans medicinska rapport!
Lite bilder som visar att det oftast är fullt ös i detta hus med mycket bus!
