Då vi till slut efter 7 månaders vånda och förtvivlan äntligen fick resebesked att hämta Stina 2010 möttes jag en dag på jobbet att någon sa:- men hur blir det med askmolnet? kan ni åka?
Jag trodde först att det var ett skämt men det visade sig att hon hade rätt. Ett vulkanutbrott på Island höll på att försena resan ytterligare. Det gick ju som alla förstår till slut bra!... men vad hände idag då?!!
Jag hade ett meddelande på min mail om krisinformation angående ett vulkanutbrott i Colombia!!! Sveriges ambassad varnar resenärer för att resa i närheten av vulkanen Nevado del Ruiz. What?! Trodde detta också var ett skämt men icke. Nu kommer vi med all säkerhet inte drabbas eftersom vi inte ska åka förrän i juli men ändå... Hur kan det bli såhär? Med barn följer tydligen vulkanutbrott-eller?!
Eftersom vi inte har någon information om Stinas bakgrund har jag hittat på en saga om hur hon kom till oss. I den finns, bland annat, en elak trollkarl som till varje pris vill stoppa föräldrarna att träffa sitt barn. Han befaller till och med en vulkan att spruta ut aska så att inga flygplan ska kunna lyfta... jag får väl spinna vidare på detta tema åt lille sonen.
Nu är det strax dags att byta om till dagens händelse- Blodomloppet i Linköping. Det är väl ingen idé att be till vädergudarna om uppehåll? Vi verkar inte komma överens i vilket fall.
torsdag 31 maj 2012
onsdag 30 maj 2012
Inbjudningsstrul
Att ha en låst eller öppen öppen blogg, det är frågan...
Eftersom vissa uppgifter kan vara känsliga och man är avrådd från att dela adoptionsrelaterade saker på nätet fick det bli en låst.
Aldrig kunde jag väl tro att det skulle vara svårt att bjuda in de som vill läsa men herregud vilket bestyr!
Nu tror jag att jag har fattat.
Till er som inte känner mig så väl vill jag redan här varna för att det kommer att förekomma en hel del ironi i det jag skriver framöver!!! Tycker ni nåt låter eller verkar skumt försök se det ironiskt så kanske det klarnar;) I mitt huvud kan allvarliga saker göras om så det blir komiskt, det bara är så...
Det verkar som om vi har lyckats samla alla dokument nu! Ikväll ska vi övertala läkaren som gjorde undersökningen till hemutredningen i dec 2011 att överföra informationen till ett nytt dokument. När vi talade med honom igår sa han att vi båda måste komma fysiskt och visa upp oss så vi inte såg sjukare ut nu än då. Och HIV testet ska vi också försöka förnya utan att göra om det. Det tar nämligen upp till en vecka att få provsvar och det vill vi inte vänta på.
De sista tre veckorna har vi gått på högvarv i familjen, och det på tider så att inte lillskruttan ska behöva drabbas. Här följer lite av sakerna jag pysslat med:
Och en superkonstig grej har hänt. Ja, den kanske inte är så konstig men alla känslor som följde med Stinas utdragna adoptionsprocess har dykt upp som gubben i lådan. Det vaccum som vi levde i under 7 månader då väntade på resebesked är plötsligt tillbaka. Och så behöver jag ju inte känna denna gång-märkligt...
Att bli biologisk förälder sätter igång en massa hormoner och jag tror att kroppen fungerar precis likadant vid barnbesked och adoption. Nej förresten, jag tror inte, jag vet att det är så!
Tur att jag har en hemmapluggdag idag för idag är jag känslomässigt "all-over-the place". Det kanske var en bra idé med denna blogg så jag får ur mig en del...
Eftersom vissa uppgifter kan vara känsliga och man är avrådd från att dela adoptionsrelaterade saker på nätet fick det bli en låst.
Aldrig kunde jag väl tro att det skulle vara svårt att bjuda in de som vill läsa men herregud vilket bestyr!
Nu tror jag att jag har fattat.
Till er som inte känner mig så väl vill jag redan här varna för att det kommer att förekomma en hel del ironi i det jag skriver framöver!!! Tycker ni nåt låter eller verkar skumt försök se det ironiskt så kanske det klarnar;) I mitt huvud kan allvarliga saker göras om så det blir komiskt, det bara är så...
Det verkar som om vi har lyckats samla alla dokument nu! Ikväll ska vi övertala läkaren som gjorde undersökningen till hemutredningen i dec 2011 att överföra informationen till ett nytt dokument. När vi talade med honom igår sa han att vi båda måste komma fysiskt och visa upp oss så vi inte såg sjukare ut nu än då. Och HIV testet ska vi också försöka förnya utan att göra om det. Det tar nämligen upp till en vecka att få provsvar och det vill vi inte vänta på.
De sista tre veckorna har vi gått på högvarv i familjen, och det på tider så att inte lillskruttan ska behöva drabbas. Här följer lite av sakerna jag pysslat med:
- skött vardagen med städning, tvätt, matlagning m.m.
- fixat till i trädgården så den ser skaplig ut
- jobbat måndag,torsdag, fredag
- utvecklingssamtal med 7 elever
- intervjuat 7 personer till mitt exjobb och försökt sammanställa det
- pluggat dvs läst och skrivit tisdag, onsdag
- fått nytt jobb där det första jag fick säga var att jag inte skulle komma då det var tänkt att jag skulle börja
- varit med Stina på fotboll, ridning
- gått de dagliga hundpromenaderna samt försökt ägna tid till Simson så att han fått lite mental träning också
- målat och tapetserat om i köket (ett projekt jag gav mig på innan vi fick barnbesked)
- köpt en hel garderob till en 1åring och andra bra att ha saker som säng, blibarnstol, vagn mm
- dokumentinsamling (typ en lunta i storlek av en telefonkatalog)
- gjort om i Stinas rum (en följd av projektet i köket)
- fixat ett till barnrum
- haft middagsgäster några gånger
- varit social med vänner
Och en superkonstig grej har hänt. Ja, den kanske inte är så konstig men alla känslor som följde med Stinas utdragna adoptionsprocess har dykt upp som gubben i lådan. Det vaccum som vi levde i under 7 månader då väntade på resebesked är plötsligt tillbaka. Och så behöver jag ju inte känna denna gång-märkligt...
Att bli biologisk förälder sätter igång en massa hormoner och jag tror att kroppen fungerar precis likadant vid barnbesked och adoption. Nej förresten, jag tror inte, jag vet att det är så!
Tur att jag har en hemmapluggdag idag för idag är jag känslomässigt "all-over-the place". Det kanske var en bra idé med denna blogg så jag får ur mig en del...
tisdag 29 maj 2012
Here we go!
Jaha, då har man tagit steget och blivit en bloggare...
Jag har ju alltid varit lite seg i starten men när jag väl gör saker brukar jag ta saker på allvar så det här ska väl gå bra också tänker jag.
Det är många som frågat om de får följa med på vår förestående resa och visst, det går bra...
Vi fick ju hastigt och lustigt en liten son som är född i Cali, Colombia. Har precis börjat smälta defacto och börjat njuta och längta!!
Min största farhåga har varit att storasyster Stina inte ska tycka att det är särskilt kul att få en lillebror men de senaste dagarna har hon vänt och uttrycker sin förväntan och glädje inför vad som komma ska.
Just nu är det insamlande av dokument som vi håller på med i familjen. Det är några stycken som fattas men i slutet på veckan kanske vi har slagit något slags rekord vad gäller insamlande av adoptionsdokument. Vår kontakt på AC antydde att om vi gör detta på två veckor har vi varit snabbast i historien;)
Allt blev lite baklänges i denna process. Det vanliga är ju att man gör i ordning dokumenten innan man får barnbesked men nu blev det tvärtom. Barn först och dokument sen. Orsaken till detta är att vår pojke har speciella behov som gjorde att han inte platsade på den "vanliga" listan. Vilka behov han har och varför går jag inte in på i detalj just nu, men det verkar vara en go och glad liten prick som utvecklas enligt sin egen kurva, det är huvudsaken.
Välkomna alla ni som vill följa oss på vår andra livsresa!
Jag har ju alltid varit lite seg i starten men när jag väl gör saker brukar jag ta saker på allvar så det här ska väl gå bra också tänker jag.
Det är många som frågat om de får följa med på vår förestående resa och visst, det går bra...
Vi fick ju hastigt och lustigt en liten son som är född i Cali, Colombia. Har precis börjat smälta defacto och börjat njuta och längta!!
Min största farhåga har varit att storasyster Stina inte ska tycka att det är särskilt kul att få en lillebror men de senaste dagarna har hon vänt och uttrycker sin förväntan och glädje inför vad som komma ska.
Just nu är det insamlande av dokument som vi håller på med i familjen. Det är några stycken som fattas men i slutet på veckan kanske vi har slagit något slags rekord vad gäller insamlande av adoptionsdokument. Vår kontakt på AC antydde att om vi gör detta på två veckor har vi varit snabbast i historien;)
Allt blev lite baklänges i denna process. Det vanliga är ju att man gör i ordning dokumenten innan man får barnbesked men nu blev det tvärtom. Barn först och dokument sen. Orsaken till detta är att vår pojke har speciella behov som gjorde att han inte platsade på den "vanliga" listan. Vilka behov han har och varför går jag inte in på i detalj just nu, men det verkar vara en go och glad liten prick som utvecklas enligt sin egen kurva, det är huvudsaken.
Välkomna alla ni som vill följa oss på vår andra livsresa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)