Inbjudningsstrul

Att ha en låst eller öppen öppen blogg, det är frågan...
Eftersom vissa uppgifter kan vara känsliga och man är avrådd från att dela adoptionsrelaterade saker på nätet fick det bli en låst.
Aldrig kunde jag väl tro att det skulle vara svårt att bjuda in de som vill läsa men herregud vilket bestyr!
Nu tror jag att jag har fattat.

Till er som inte känner mig så väl vill jag redan här varna för att det kommer att förekomma en hel del ironi i det jag skriver framöver!!! Tycker ni nåt låter eller verkar skumt försök se det ironiskt så kanske det klarnar;) I mitt huvud kan allvarliga saker göras om så det blir komiskt, det bara är så...

Det verkar som om vi har lyckats samla alla dokument nu! Ikväll ska vi övertala läkaren som gjorde undersökningen till hemutredningen i dec 2011 att överföra informationen till ett nytt dokument. När vi talade med honom igår sa han att vi båda måste komma fysiskt och visa upp oss så vi inte såg sjukare ut nu än då. Och HIV testet ska vi också försöka förnya utan att göra om det. Det tar nämligen upp till en vecka att få provsvar och det vill vi inte vänta på.

De sista tre veckorna har vi gått på högvarv i familjen, och det på tider så att inte lillskruttan ska behöva drabbas. Här följer lite av sakerna jag pysslat med:

• skött vardagen med städning, tvätt, matlagning m.m.
• fixat till i trädgården så den ser skaplig ut
• jobbat måndag,torsdag, fredag
• utvecklingssamtal med 7 elever
• intervjuat 7 personer till mitt exjobb och försökt sammanställa det
• pluggat dvs läst och skrivit tisdag, onsdag
• fått nytt jobb där det första jag fick säga var att jag inte skulle komma då det var tänkt att jag skulle börja
• varit med Stina på fotboll, ridning 
• gått de dagliga hundpromenaderna samt försökt ägna tid till Simson så att han fått lite mental träning också
• målat och tapetserat om i köket (ett projekt jag gav mig på innan vi fick barnbesked)
• köpt en hel garderob till en 1åring och andra bra att ha saker som säng, blibarnstol, vagn mm
• dokumentinsamling (typ en lunta i storlek av en telefonkatalog)
• gjort om i Stinas rum (en följd av projektet i köket)
• fixat ett till barnrum
• haft middagsgäster några gånger
• varit social med vänner 

När man ser det så på pränt ser det inte så farligt ut men när dessutom huvudet är fullt av tankar och kroppen full av känslor känns det mycket.
Och en superkonstig grej har hänt. Ja, den kanske inte är så konstig men alla känslor som följde med Stinas utdragna adoptionsprocess har dykt upp som gubben i lådan. Det vaccum som vi levde i under 7 månader då väntade på resebesked är plötsligt tillbaka. Och så behöver jag ju inte känna denna gång-märkligt...

Att bli biologisk förälder sätter igång en massa hormoner och jag tror att kroppen fungerar precis likadant vid barnbesked och adoption. Nej förresten, jag tror inte, jag vet att det är så!
Tur att jag har en hemmapluggdag idag för idag är jag känslomässigt "all-over-the place". Det kanske var en bra idé med denna blogg så jag får ur mig en del...