På allmän begäran...

Ja!! Det var läänge sedan jag gjorde ett inlägg...
Vi trallar på här hemma och dagarna ser i stort sätt likadana ut. Vi vaknar och äter frukost och skjutsar Stina till förskolan. Sedan är det dammsugning och plock. Följt av mellanmål. Vi går sedan på hundpromenad och då sover Felix. När han vaknar är det lunch dags. Sedan lek och stoj... Åter till förskolan för hämtning. Mellanmål igen och lek. Baddags och sedan kommer pappa hem och då är det kvällsmat och efterföljande lek. Läggdags för Felix. Egenmys med Stina. Lägga Stina och ev lite TV-tid för föräldrarna. Sova och sedan likadant igen...
Några fler hundpromenader tillkommer givetvis men oftast då utan barn eftersom vi båda är hemma då:)
Låter det spännande?! Nja... men det är rätt mysigt och ibland gör vi små besöksutflykter och ibland får vi även lite besök.

Skämt åsido... hur trist det än låter så är det viktigt att dagarna ser ungefär likadana ut så här början. Rutiner, rutiner, rutiner. Då mår barnen bäst!
Och jag har känt mig lite låg (läs har landat efter adoptionsresan) och inte varit helt på topp under en tid. Inget som kanske märks men som känts i hela kroppen då jag varit konstant trött och sur men försökt kontrollera, med blandat resultat. Nu känns det som om den vanliga Carin börjar komma fram igen. Hur det än är så är det ändå ganska jobbigt att ställa om sig till tvåbarnsförälder även om det för det mesta är underbart och roligt.

Häromdagen tillbringade vi nästan hela dagen på US i Linköping. Felix shunt i huvudet skulle röntgas. Han var tvungen att ligga still i 15 sekunder och det mina vänner är jättelång tid för en sprallig lillebror...
Därför fick han medicin som gjorde att han somnade. Han var trött hela dagen och kvällen och var mer gnällig än vanligt.

I torsdags var vi på Stinas förskolas årliga grötfest! Barnen sjöng några sånger och så framförde de ett drama baserat på "Sagan om vanten" och Stina var Bamsefar. Hon var mäkta stolt över sitt uppträdande som bestod av att lufsa över scenen klädd som björn. Helt sagolikt! Tyvärr glömde de stressade föräldrarna kameran så det fick bli mobilbilder på Kents telefon och de kommer jag inte åt från denna blogg...

Nu kommer lite bilder i blandad tidsordning...

 Lucia kronan passade i år också.

 Ängeln ?!

 Lite sömnig på sjukhuset

 Mellis! Stina hade tjatat till sig både O´boy och kladdkaka..

Usch vad förskräcklig jag är;-))

 Eftermiddags lekstund

 Tupplur

 Busunge i Stinas rum, grejer överallt!

 Busunge i badet! Vatten överallt!

Biobesök med bästisen!

 På väg att köpa adventsgran på byn.

Den som drog hem granen!

 Två kompisar i samspråk

 Bästa vänner och prinsessor.

 Åker Bobbycar!

Ligger i vagnen och har det bra!

sur som ättika

Usch!
Jag är enligt mig själv (andra får ha sina egna åsikter...) en ganska glad och positiv människa men ibland händer det saker i min kropp som gör att jag inte känner igen mig själv!? Jag har ingen koll på min "kvinnliga cykel" eftersom jag saknar livmoder och därför inte har mens men hormonerna funkar som på andra ändå (ibland mer tror jag).
Ibland är kroppen i kemisk obalans och jag blir sur som ättika och vill äta onyttigheter hela tiden! Detta hände igår...
Jag skällde på alla i familjen, inklusive hunden, onödigt hårt och högljutt. Jag sa till Stina vid hämtning att jag var dåligt humör men skulle försöka skärpa mig varpå hon säger:- Bra mamma men... vad är det för FEL på dig idag egentligen? Du ser ju sliten ut.
Hahahahaha!
Och mannen försökte få lite medlidande då han hade haft en jobbig dag på jobbet men jag fräste något i stil med "i det här huset kan man visst aldrig få prata till punkt innan någon vill avbryta och gnälla!!!" Sååå otrevlig och som vi säger i Östergötland "pipplig" får man bara inte vara.
Som tur var vakande jag lite mer tillfreds idag men det ligger latent fortfarande så det är bäst jag håller mig inne idag!;))

Vi var med Felix på barnmottagningen i förra veckan och han hade växt 4cm på 1 mån! Och gått upp ca 1kg. Fortfarande är han givetvis en LITEN kille och kommer nog vara LÄNGE men bara han växer och utvecklas i sin egen takt så är det ingen fara.
De ska fortsätta undersöka honom, bl a ska han röntga huvudet så de får se hur shunten ser ut och då får vi veta om/när den ska bytas ut.
Han var annars frisk tyckte de och hans astma beror nog endast på hans prematur och kommer nog växa bort. Skönt. För att vara ett barn "med speciella behov" var han friskare än läkarna räknat med då de läst hans medicinska rapport!

Lite bilder som visar att det oftast är fullt ös i detta hus med mycket bus!

höst

Brrr... fy vad kallt det är! Men härligt!
Idag tog hela familjen den vanliga promenaden på kanalbanken och vilken årstid det än är så är det lika härligt och vackert.
Stina gick hela vägen utan att knorra en enda gång! Men så stannade vi ju och fikade lite på vägen så det kanske hjälpte? Hon är en riktig fikaunge! Om hon fick så skulle hon fika minst en gång om dagen på något smarrigt...
Felix sov hela promenaden!

Appropå sömn... jo, jag har fått sova sedan Kent kom hem vilket är skönt såklart. Felix har vaknat på nätterna men somnat om rätt så bra. Det var verkligen inte bra att Kent var borta så snart efter att vi kommit hem men ibland måste man bara... Och nu är ordningen återställd. Det är jättekänsligt med förändringar och separationer för adopterade barn (särskilt nyadopterade) och vi märker hur trött Felix blir av att t ex få besök även om det går bra under tiden besöket pågår. Det kan tyckas löjligt för oinvigda i denna värld att man helst håller sig hemma så här i början men det är nödvändigt. Och en del kanske tycker att man hönsar och övertolkar allt skeende med sina adopterade barn men faktum är att de är extra känsliga (oftast inte alla..). En parantes men en tanke som dök upp i huvudet just nu.

Now to something completly different... Det är verkligen nära att lilleman går nu! Han reser sig UTAN stöd ganska ofta och ett par steg har han tagit när han "glömt av sig". Han är lite för skraj än så länge men snart så...

Imorgon ska Stina till tandläkaren och Felix på sin första undersökning hos läkaren. Stina kommer som vanligt vara tuff och inte visa med en min om något gör ont (på gott och ont detta...) men Felix..?! Han kommer att tjuta som en stucken gris är jag rädd... Han tjuter för minsta lilla i vanliga fall och då kan ni tänka er om han blir stucken m.m.

Nu är det hög tid för Stina att hoppa i säng!

 fredagsmys! Stina igång med kameran...

 Ett på lillebror också...

 och ett på sig själv... VAR har hon sett att man ska posa såhär?!

Jag blir mörkrädd!

 höstpromenad

 härligt med sol!

 Simson!!

 tupplur 

njuter av solen och fika

sleepless in...Borensberg

Jaha då har man klarat av att vara själv med två barn och hund. Jag kan väl inte påstå att jag har sovit så många timmar men det gick bra ändå tycker jag.

Första natten åkte Kent efter läggning och båda barnen sov (nästan...) hela natten och nästkommande dag var väldigt trevlig och lugn.

Andra natten gick läggning jättebra och barnen sov en stund... ja ialla fall den lille... han sov från 18.15 till 21.30 sedan ville han inte sova mer! Han ville busa och ha kul. Det är inte så bra när man ligger ca 1dm från storasyrran som dessutom är lättväckt. Stina lyckades faktiskt sova hela natten ändå! Felix gjorde sitt bästa att hålla mamman vaken och det lyckades han med. Han älskar att trassla med mitt hår när han ska sova och när han inte vill det drar han i det istället...
Han somnade dock om till slut och vi fick någon timmes sömn innan det började om igen. Då var han vaken mellan 1.30-4.00.
Dagen efter var bra men han var givetvis trött.

Tredje natten sov svärmor här och med all respekt så hade det varit lättare själv... Det blev en natt då Felix OCH Stina väckte varandra och båda ville ligga nära nära så en unge på varje arm och försöka få än den ena och än den andra att somna och försöka vara tysta så vi inte väckte farmor. Som såklart INTE heller kunde sova och som när de äntligen somnat gick upp på toan så de vaknade igen och så började vi om...
Vid ett tillfälle sa jag till Stina att lägga sig hos farmor så hon skulle slippa bli störd och så att jag kunde gå ner i källaren med lillebror, hon gick med på det en stund men när jag lagt ner Felix i sängen och han nästan somnat kom Stina och ville vara hos mig igen. Ja ni förstår läget!
Natten föregicks dessutom av ett pizzahämtnings intermezzo som resulterade i kall (iskall) pizza och blöt farmor och Stina och en avbruten bilnyckel samt glömd mobiltelefon. En historia i sig som jag inte orkar dra just nu.

Idag har jag gått på koffein men det har varit en trevlig dag ändå! Felix är en väldig trevlig pojk att umgås med så man glömmer lätt trassliga och sömnlösa nätter. Ja Stina är ju också såklart trevlig att vara med men hon är ju på förskolan en del av dagen...
Vad gör väl lite sömnbrist i det stora hela? Mitt jobb just nu är ju att ta hand om barnen så då får man fokusera på det och hitta energi i de roliga, mysiga och tokiga stunder som uppstår varje dag!
Och dagar och nätter som dessa gör ju att man uppskattar sin man lite mer och jag blir full av beundran till alla ensamstående föräldrar som gör detta varje dag året runt!

 åka vagn är kul men lite fööör skönt

 kvällsmat

Stina var trött i benen (läs bajsnödig) 

så då drog mamman båda barnen på hundpromenaden

 Stinas rum har mycket roligare leksaker än mitt!

Så här ser man ut efter tre dygn utan pappan och sömn

Föräldraledig

Jaha... Nu har vardagen börjat på riktigt. Kent började jobba igår. Jag och Felix var på öppnaförskolan för första gången och det var trevligt. Vi kommer nog gå dit ett par dagar i veckan. När jag var hemma med Stina var vi där mycket. Kul att se så många " gamla" bekantskaper var kvar. Både med samma barn och nya syskon.

Stina har börjat på förskolan igen och hon är sitt gamla vanliga jag igen vilket är skönt. Förutom då kusinen var här då var Stina sur och tvär nästan hela tiden. Hon hade förmodligen längtat och när hon sedan kom blev det för mycket på nåt sätt...
Men annars är hon gladare och mer harmonisk.

Lillebror han fortsätter äta och växa (på bredden mest...) och några nya ord har ploppat upp. Han säger vovve och vov- vov, öga, tack, titta, mamma, pappa, hej. Jag tycker det är väldigt duktigt!!! Han står mer och mer lull men att gå själv är fortfarande lite för farligt.
Två mediciner har vi fått ta bort vilket är skönt. Och en tredje kan vi nog snart också skippa.
Felix sover ganska bra på nätterna men varannan natt vaknar han vid 3 och är pigg och fnittrig. Jag ska vara själv med hund och barn tre nätter denna vecka för Kent ska på mässa med jobbet. Det är inte utan att jag är lite stressad över detta... Men måååånga måååånga har klarat det innan mig så det går nog bra. Man måste bara igenom den där "första gången" för allt nu igen. Och än har vi inte satt alla rutiner när det sitter blir allt lite lättare för alla.

Nä hä... Nu ska jag ta tag i vardagen igen.

busy busy

Oj, vad fullt upp man får när man kommer hem men oj, så skönt det är att vara hemma!!!

Jag backar bandet lite för lite uppdatering...

Vår sista dag i Bogotá gick vi till Maloka (som Tom Tits ung.) då var vädret mycket bättre så vi tog en promenad även dit. Därifrån har jag dessvärre inga foto ifrån för minneskortet satt kvar i datorn upptäckte vi när vi kom fram...
Det var superfint och trevligt. Den enda smolk i bägaren var att Stina blivit förstoppad och kunde därför inte gå ordentligt... Stackars liten. Hon har det bekymret ibland. Vi fick avhjälpa det med microlax (och mycket gråt!!!) den gången.

På måndagsmorgonen fick vi som sagt besked att vi fått biljetter redan till samma em så då fick vi skynda oss att fixa det sista och packa ihop alla våra grejor. Vi fick låna en våg så vi kunde se vad väskorna vägde. Vi trodde nästan att vi skulle behöva köpa en väska till men vi klarade oss precis!

Hernando följde oss sedan till flygplatsen och han hade innan sagt att det kunde ta tid att gå igenom våra dokument så det var bäst att vi var i tid.
Vi blev incheckade ganska smidigt och vi hade ingen övervikt!!! Sedan skulle vi gå till pass- och säkerhetskontrollen.
Där hände något konstigt... Vi gick fram till ett bås där personen inuti vinkade att vi skulle passera bakom kuren så det gjorde vi. Sedan blev vi framvinkade till säkerhetskontrollen av handbagaget som vi också passerade. Då frågade Kent mig om jag trodde att våra dokument skulle kollas någon annanstans? Jag svarade att det kanske kommer innan vi går in till vänthallen. Så vi gick...
Och ingen mer kontroll fanns... Vi tyckte att det var lite skumt eftersom man får visa allt hela tiden i Colombia och att det t o m kan vara svårt att köpa något kontant utan att bli kollad.
Vi blev minst sagt osäkra och bestämde oss för att vända tillbaka (vi var nog inne ca 15 min innan vi bestämde oss) och då ringde vår Colombianska mobil. Det var Hernando! Han hade sett hur vi blivit bussade framåt och förstått att något var galet. Vilken människa:-))
Väl tillbaka vid kontrollen försökte vi förklara vad som hänt och när de till slut förstod misstaget ville de att vi skulle peka VEM som gjort det. Men vi kunde inte peka ut någon och tur var nog det för den...
Hernando stod kvar utanför och kollade att vi fick våra stämplar. Vem förutom han gör så?

Så var allt klart och vår resa hem började.
Och jag säger inget mer utom att allt gick efter omständigheterna bra men det var LÅÅÅNGT! Puh.
Och att det kommer nog dröja ett tag innan jag  gör en långflygning med två barn igen...

Hemma på Arlanda möttes vi av Kents mamma och bror. Det är väldigt speciellt när man landar på svensk mark och livet kan börja eller fortsätta sin gilla gång.
Och så är man ju totalt slut och jetlaggad och euforisk och superpigg på samma gång.

Stina var så lycklig att äntligen få komma hem till "sitt hus" så jag blev från Paris söndertjatad med allt hon skulle göra när hon kom hem. Och när vi hade satt oss i bilen öste hon kärleksförklarningar till allt hon såg. "Åh vilken underbar skog!" Vad glad jag är åt våran bil" Och mammas lilla bil hemma" Åh vad fin väg" osv, osv.
Lillebror somnade innan Kent hade backat ut från parkeringen och sov hela vägen till Borensberg (ca 2,5h).

Sedan vi lastat in oss och väskorna i huset har det varit fullt ös! Mycket tvätt och fix och samtal m.m.

Felix han trivs som fisken i vattnet här hemma och han ätit konstant och massor! Visst är det festligt?
Jag kommer ihåg från när vi kom hem med Stina att allt liksom föll på plats och hennes utveckling fick raketstart så man nästan inte hängde med... och det känns på liknande sätt nu faktiskt.

En farhåga vi hade med att komma hem var om Felix skulle vara rädd för Simson. Några gånger i Colombia då vi träffade på hundar och de skällde blev Felix stel och underläppen började darra.
Simson var inte hemma då vi kom hem utan vi hämtade honom på eftermiddagen dagen efter. Men så fort han såg Simson tjöt han av lycka och ville klappa. Och det har fortsatt... Varje gång Felix ser Simson skrattar Felix förtjust!

 sista dagen och sista fikat

 på flygplatsen i Bogotá

 Felix fick en kompis på planet

 Ja vad ska man säga? Pigg var jag i alla fall inte även om jag försökte se sån ut...

 Paris

 Väntans tider är tröttsamma...

 Hemma!!!

 Bada badkar med syrran är verkligen toppen!

 Matvägra?! Det vet jag inget om!

Det är kallt i Svedala!

nu lämnar vi colombia

I morse när vi öppnade mailen hade resebolaget fixat biljett hem redan idag!!
Så om 40 min lämnar vi Hernandos ställe och åker med all vår packning.

Det är med blandade känslor vi lämnar Colombia...
Som turist blir man behandlad som en kung här och allt är verkligen toppen! Vackra, trevliga människor överallt. Att det sedan finns baksidor med detta vackra land är ju något som vi inte märkt något av (på gott och ont).

Ni som vill får gärna fortsätta följa oss i Sverige, ni som fått nog säger jag nu adjö till.

Hasta Luego!

ösregn

Ja det är inte bara i Sverige det är dåligt väder...
Idag hade vi bestämt oss för att ta en långpromenad till Botaniska trädgården. Vi kände att vi fått lite dåligt med motion på sistone och behövde röra på oss för att inte soffa ihop totalt. Vi har tagit det lite väl lugnt sedan vi kom till Bogotá. Bara tagit korta promenader typ runt hörnet. Igår var jag och Felix (eller?!) inne nästan hela dagen fast solen sken.

Imorse var det lite lite mulet men ändå helt ok så vi tog på oss och packade ryggsäcken. Precis när vi dragit igen dragkedjan på denna så började det dugga lite. Ju längre vi gick desto mer föll regnet. Det tog ca 1h att komma till Botaniska trädgården. Väl där avtog det lite och när vi var i tropikariet var det uppehåll. Ute igen så började det droppa igen för att hela vägen hem ösregna! Vi blev dyblöta men prinsen och prinsessan satt så skönt i varsin vagn under regnskydd respektive paraply så dem gick det ingen nöd på... Felix (?!) såg för rolig ut där han satt under regnskyddet men var så nyfiken att han envisades med att köra fram huvudet så på håll såg det ut som ett svävande huvud kom åkandes. Efter att vi var tillbaka hos Hernando och lunchen var uppäten klarnade det upp och solen lyste så fint så fint men då var vi tvungna att ta igen lite och torka.
Vi gjorde dock en en minitur till köpcentrumet för lite proviantering på eftermiddagen och då var det mulet igen och när vi gick hem kände vi regnstänk... och nu ööööser det ner och åskar järnet. Tvära kast. Från Calis (och San Andrés förstås) värme till mer "Sverige"-väder. Det är tur att vi succesivt får vänja oss då vi landar i höstrusket på onsdag 10/10 kl 18.35 på terminal 2 Arlanda Stockholm Sverige!!

Och idag gjorde jag något ovanligt för att vara mig! Jag PROVADE kläder i en butik och KÖPTE faktiskt tre plagg. För er som inte känner mig kan jag tala om att OM jag köper kläder gör jag det oprovat och väldigt fort. Ofta i olika färger om det är nåt som tilltalar så jag slipper ångra färgvalet. Det värsta jag vet är att gå i affärer och strökolla om det inte är något jag måste köpa. Det är ofta Kent som säger till mig att :den var väl lite snygg!
Detta är ju lite av ett problem för mig eftersom jag har någon slags fobi över att gå klädd i samma kläder två dagar irad!!! Fatta dilemmat! Gilla kläder men ogilla (grymt mycket) att köpa dem och ogilla ännu mer att hitta dem.

 Här hade vi precis kommit in på botaniska och vi hade hopp om uppehåll

 Inne på tropikariet

 min favvo blomma

 ett av Stinas foton... ganska bra taget...

 mellanmål

 Kent ringer Hernando och säger att vi är på väg hem

 till slut somnade plutten (eller svävande huvet)

 kvällspuré... eftersom maten inte dög idag heller...

(men lunchen åt han faktiskt riktigt bra av)

en mycket trött tjej som valde tic tac som lördagsgodis idag

(de blev dock inte uppätna eftersom hon inte orkade öppna locket)