busy busy

Oj, vad fullt upp man får när man kommer hem men oj, så skönt det är att vara hemma!!!

Jag backar bandet lite för lite uppdatering...

Vår sista dag i Bogotá gick vi till Maloka (som Tom Tits ung.) då var vädret mycket bättre så vi tog en promenad även dit. Därifrån har jag dessvärre inga foto ifrån för minneskortet satt kvar i datorn upptäckte vi när vi kom fram...
Det var superfint och trevligt. Den enda smolk i bägaren var att Stina blivit förstoppad och kunde därför inte gå ordentligt... Stackars liten. Hon har det bekymret ibland. Vi fick avhjälpa det med microlax (och mycket gråt!!!) den gången.

På måndagsmorgonen fick vi som sagt besked att vi fått biljetter redan till samma em så då fick vi skynda oss att fixa det sista och packa ihop alla våra grejor. Vi fick låna en våg så vi kunde se vad väskorna vägde. Vi trodde nästan att vi skulle behöva köpa en väska till men vi klarade oss precis!

Hernando följde oss sedan till flygplatsen och han hade innan sagt att det kunde ta tid att gå igenom våra dokument så det var bäst att vi var i tid.
Vi blev incheckade ganska smidigt och vi hade ingen övervikt!!! Sedan skulle vi gå till pass- och säkerhetskontrollen.
Där hände något konstigt... Vi gick fram till ett bås där personen inuti vinkade att vi skulle passera bakom kuren så det gjorde vi. Sedan blev vi framvinkade till säkerhetskontrollen av handbagaget som vi också passerade. Då frågade Kent mig om jag trodde att våra dokument skulle kollas någon annanstans? Jag svarade att det kanske kommer innan vi går in till vänthallen. Så vi gick...
Och ingen mer kontroll fanns... Vi tyckte att det var lite skumt eftersom man får visa allt hela tiden i Colombia och att det t o m kan vara svårt att köpa något kontant utan att bli kollad.
Vi blev minst sagt osäkra och bestämde oss för att vända tillbaka (vi var nog inne ca 15 min innan vi bestämde oss) och då ringde vår Colombianska mobil. Det var Hernando! Han hade sett hur vi blivit bussade framåt och förstått att något var galet. Vilken människa:-))
Väl tillbaka vid kontrollen försökte vi förklara vad som hänt och när de till slut förstod misstaget ville de att vi skulle peka VEM som gjort det. Men vi kunde inte peka ut någon och tur var nog det för den...
Hernando stod kvar utanför och kollade att vi fick våra stämplar. Vem förutom han gör så?

Så var allt klart och vår resa hem började.
Och jag säger inget mer utom att allt gick efter omständigheterna bra men det var LÅÅÅNGT! Puh.
Och att det kommer nog dröja ett tag innan jag  gör en långflygning med två barn igen...

Hemma på Arlanda möttes vi av Kents mamma och bror. Det är väldigt speciellt när man landar på svensk mark och livet kan börja eller fortsätta sin gilla gång.
Och så är man ju totalt slut och jetlaggad och euforisk och superpigg på samma gång.

Stina var så lycklig att äntligen få komma hem till "sitt hus" så jag blev från Paris söndertjatad med allt hon skulle göra när hon kom hem. Och när vi hade satt oss i bilen öste hon kärleksförklarningar till allt hon såg. "Åh vilken underbar skog!" Vad glad jag är åt våran bil" Och mammas lilla bil hemma" Åh vad fin väg" osv, osv.
Lillebror somnade innan Kent hade backat ut från parkeringen och sov hela vägen till Borensberg (ca 2,5h).

Sedan vi lastat in oss och väskorna i huset har det varit fullt ös! Mycket tvätt och fix och samtal m.m.

Felix han trivs som fisken i vattnet här hemma och han ätit konstant och massor! Visst är det festligt?
Jag kommer ihåg från när vi kom hem med Stina att allt liksom föll på plats och hennes utveckling fick raketstart så man nästan inte hängde med... och det känns på liknande sätt nu faktiskt.

En farhåga vi hade med att komma hem var om Felix skulle vara rädd för Simson. Några gånger i Colombia då vi träffade på hundar och de skällde blev Felix stel och underläppen började darra.
Simson var inte hemma då vi kom hem utan vi hämtade honom på eftermiddagen dagen efter. Men så fort han såg Simson tjöt han av lycka och ville klappa. Och det har fortsatt... Varje gång Felix ser Simson skrattar Felix förtjust!

 sista dagen och sista fikat

 på flygplatsen i Bogotá

 Felix fick en kompis på planet

 Ja vad ska man säga? Pigg var jag i alla fall inte även om jag försökte se sån ut...

 Paris

 Väntans tider är tröttsamma...

 Hemma!!!

 Bada badkar med syrran är verkligen toppen!

 Matvägra?! Det vet jag inget om!

Det är kallt i Svedala!