bildmedley...

 Minibussen packad med familjer på väg mot söndagsutflykt.

 Framme! Samma ställe som den första söndagen efter få-dagen och som inte blev helt lyckad.

Skönt att vi fick revansch mot stället.

 Somliga tror att de kan mer än de kan- alltså gå!

 Vid fontänparken på söndagsstället "follow the cow" (fast på spanska)

 Tummen upp för taxiturer!

 Hemma hos Maria-Elena. 

Stina blev överlycklig över hunden Milo!

 Felix (tillbaka på ruta ett vad gäller namnet... vi har nog/kanske bestämt oss) och Maria-Elena.

På framsidan av M-E´s hus. Lilleman har för dagen alldeles för stor skjorta...

San Andrés

Nu har vi landat på en karibisk ö och det är toppen! Tyvärr är uppkopplingen under all kritik så bilder får ni senare typ på söndag/måndag då vi landar i Bogotá.

Flygningen hit gick väl hyfsat men jag kan ju säga att jag bävar lite för den långa flighten hem... Lilleman vill få som han vill direkt och sitta still r inte hans grej just nu, han upptäcker ju världen!!! Han tjuter så fort något inte går hans väg. Det går visserligen över väldigt fort men envis som en åsna är han och har han fått för sig något så kör han på det.

Här är väldigt varmt men efter två dagar har vi vant oss och vi svettas inte rännilar som första dagen. Vattnet är så ljummet att det smeker en när man hoppar i. Gött!

Nu måste jag byta av min stackars man så han får lite mat i sig...

Pass

Nu har vi fått det colombianska passet och imorgon åker vi till San Andres i 4 nätter. Vi ska bo på hotell Eldorado. Det ser helt ok ut! Enrique fixade lite bättre pris än vi hittade på nätet så vi hade råd att uppgradera oss lite:-)

I eftermiddag ska vi åka hem till Maria-Elena. Kul att få se hur hon bor.

I lördags åkte vi till tjurfäktningsarenan och tittade på Salsa mästerskap. Jag var glad att det var dans istället för vad arenan egentligen är till för... Det var t o m TV sändning! Synd att barnen inte orkade vara kvar så länge för det var häftig stämning och bättre och bättre blev den ju längre kvällen led.

Uppdaterar med fler bilder lite senare. Har en leksugen kille bredvid... Och Kent och Stina är på banken och tar ut pengar.

sentencia!!

Precis nu är Kent och skriver på pappret som säger att vi för alltid kommer att vara Mathias/Filips(nu testar vi det ett tag) föräldrar. Stort!

Annars har vi haft några fantastiska dagar med mysiga och harmoniska barn. Stina har blivit mer och mer sig själv igen. Vi välkomnar det! Hon kramas, pussas och kommer med sina härliga kärleksförklaringar igen. Hon är lite mer försiktig i sitt sätt att hantera lillebror men jag står med hjärtat i halsgropen flera ggr om dagen.

Nu är planerna sådana att vi fixar Mathias colombianska pass på måndag (det är stängt över helgen) och så åker vi till Karibien på tisdag och därefter till Bogotá för det svenska passet och lite annat pappersjobb.

 kvällsbad på balkongen

 Stina bus har manekänguppvisning

 En förmiddag var vi i en badpark men stor pool och vågmaskin

 En eftermiddag på köpcentrat Chipichape

 Karusellåkning

 Lillebror fick också prova hopp-pirat-skeppet

 Kvällsgos

 Fruktmarknad!?

 Stina tröttnade efter en stund

Enrique dealar med en grönsaksförsäljare och jag och Stina står och matchar varandra i gult...

ditt och datt

Dagarna rullar på och tristessen kryper på. Man kör några varv på hotellets faciliteter och går nåt varv på stan och däremellan äter och sover man. Och så försöker vi roa barnen förstås! Vilket är både lätt och svårt. Stina säger varje dag att hon saknar Simson, huset och kompisarna på förskolan. Vi förstår henne!

Vi vet fortfarande inte vilken domstol vi fått... Vi får ringa och tjata lite på Maria-Elena i morgon. Imorgon ska vi föresten åka till något poolställe och eftersom vi är enda familjen här så blir det nog bara vi, vilket vi faktiskt inte har något emot.

Idag har gått bankärendenas tecken. Först gick vi till banken för att ta ut pengar och det var MÅNGA turer innan Kent till sist fick 3700 (ja det rörde sig inte om mer) i handen. Och jag stod utanför totalt genomsvett med två uttråkade barn som absolut inte ville vänta. Jag försökte med alla trix i boken för att framförallt lillebror (han är nog ingen Felix ändå, eller??) inte skulle tjuta lungorna ur sig. Vi hade glömt hans skor hemma så jag fick onda ögat av flera stycken när han ändå fick ta några steg på köpcentrats stengolv så jag försökte ha honom i famnen så mycket det gick. De kan åla sig rätt bra de där små rackarna!
När vi kom tillbaka till hotellet igen bad Enrique om förskottsbetalning för han hade dåligt cashflow p ga för få gäster och han precis renoverat 5 rum som skulle betalas i dagarna. Han tyckte att det var mer än pinsamt men vi ska ju ändå göra rätt för oss nån gång så det var väl ok.

Jag ljög lite om att vi är de enda familjerna här för idag kom det två par till. Ett från Italien och ett från Norge. Vi tror att de är här i samma ärende som oss och det verkar vara första gången för båda. Man blir nästan full iskratt över hur trötta och bleka de ser ut. Jetlagen gör sig påmind för alla euorpeér verkar det som. Vi hörde det norska paret säga att de skulle till barnhemmet redan imorgon men inte till Chiquitines utan något annat. Det blir spännande att följa dem!

Gårdagens utflykt blev ju en kortis som jag redan nämnt. Enrique hade värsta baksmällan visade det sig. Han hade varit på fest och dansat marenge till 2.30 och druckit alldeles för mycket vin sa han. Han är rätt skön måste jag säga. han berättade mycket om Colombia m.m. på väg till transportmuseet. Väl där ursäktade han sig och sov ruset av sig i bilen.

 Restaurangen hade en barnhörna och Stina fick en mariposa/fjäril målad på handen.

 Kent i samspråk med Enrique.

 Så har blev fjärilen.

 Och så här nöjd blev Stina.

 Ytterligare ett familjefoto.

 Utanför restaurangen.

 Den bil/fordon som jag tyckte om.

 Polarexpressen?!

 Jag och lillplutt.

 En hälsning speciellt till Vicka!

Bus bus bus dagarna i ända.

ensamstund

Här sitter jag i vårt nya rum sen i går och har plötsligt egentid!!! Lillebror sover så sött och de andra är vid poolen och badar. Känns lyxigt!

Idag blir det en kortare söndagsutflykt vilket vi tyckte var lite skönt faktiskt. Vi ska först till en restaurang för lunch sedan ska vi på ett transportmuseum. Jag får väl försöka spela intresserad...

Stina har sagt att hon ska försöka vara trevlig hela dagen, men jag tvivlar... Hon har redan varit lite sur och tvär men det låtsas vi inte om. Stina är en hårdhänt liten dam och har varit så sedan dag ett! Vi har jobbat stenhårt med att hon ska ta det försiktigt och framförallt inte göra saker för hårt. Jag vet inte hur många blåmärken hon orsakat på mig under våra 2,5 år vi haft varandra. Så ni kan ju tänka er hur det går att vara försiktig med lillebror... Hon vill så väl men det blir så fel många gånger. Och vi måste ju ständigt påminna henne (tjata alltså) att vara försiktig. Någon som har några tips? Hon gör det oftast inte med flit!

Nu får ni inte tro att Stina är sur HELA tiden, nejdå, hon sprallar och tokar sig och glad också såklart. Och hon är väldigt förälskad i sin lillebror. Så fort hon vaknar hoppar hon över pappa Kent och kollar om lillebror är vaken. Men ibland tycker hon att han är lite jobbig som igår kväll vid middagen. Då sa hon "jag tycker ungar är lite jobbiga jag blir trött på det ibland". Kent och jag tittade på varandra och log och svarade "ja vi vet". Att vi mest åsyftade henne behövde hon ju inte förstå ;-)

 glassfika!

 sprallgök!

 upp och ner ner och upp...

 fredagsmys med chips och "vi på saltkråkan"

 vid en staty som jag inte riktigt kommer ihåg namnet på nu...guiden/chauffören pratade bara spanska och fattade inte ett jota men såg nog intresserad ut för han babblade hela tiden...

 konstverk i bergen

 Kristusstatyn som vakar över Cali.

 Tur att man är stor(???!!!) och stark när båda vill bli burna av mamman.

 La familiga

Mirador/utsikt över Cali.

Lata dagar

De senaste dagarna har vi bara tagit det lugnt. Vi har åkt på lite småturer till olika shoppingcenter som lite tidsfördriv och promenadstråk. Stina och Kent är fortfarande lite småförkylda men lillebror och jag har klarat oss bra. Måste bara säga att herregud vilken snäll och glad unge vi fått i lilleman!!! Han är nöjd och glad mest hela tiden(peppar peppar) och det var endast de första nätterna han vaknade flera gånger. Visst har han vilja och är envis som en åsna men som sagt väldigt behändig liten krabat. Stinas humör däremot är som en berg och dal bana men ju mer förkylningen släpper desto trevligare blir humöret...

Idag åkte den finländska familjen till Cartagena. Lite tråkigt att bli allena men det får gå. Maria-Elena var här en sväng men hon visste fortfarande inte vilken domstol vi fått så vi får väl se på måndag helt enkelt?! Advokaten är tydligen effektiv i varje fall. Jag vet åtminstone en familj som haft henne och då var hon bra. Har gjort en förfrågan på ett hotell på San Andres och det finns plats nästa vecka så vi får se om vi åker dit då. Kent vill inte dra på all vår packning ( ja det är mycket ...!!!) i onödan. Han vill att sentencian är klar och att resmålet efter Karibien blir Bogota men vi får väl se. Vi var förresten på citytour idag och åkte till Kristusstatyn som står högt över Cali och vakar. Det blir bilder i nästa inlägg för nu skriver jag via mobilen. Det var en fin tur hursomhelst och till och med Stina var nöjd över att få se lite och åka bil. När vi kom hem till hotellet igen installerade vi oss i finländarnas gamla rum. De hade balkong och gungstol och rummet är nog lite större också... så nu har vi bott i tre olika rum på Stein. Jag gillade det förra men som någon påpekade var trafikbullret rätt högt så min lomhördhet har inte blivit bättre (va sa du?).

Nu sover hela högen utom jag men ska väl snart också sluta mina ljusblå (fast gröna) för i morgon blir det heldagsutflykt igen vart vet vi inte riktigt Enrique hade nog inte heller bestämt sig för han sa bara att i morrn åker vi vid 11...

Nästa gång blir det bilder igen:-) Och en liten fundering innan jag stänger butiken... Är det möjligt att bli blekare än man var när man kom hit trots 30 grader och sol? Det verkar så för när jag ser mig i spegeln ser jag något väldigt ljust med svarta ringar under ögonen;-))

avsked

Så var också avskedet till barnhemmet gjort. Innan kände jag mig lite osäker, eller inte osäker men en oroskänsla då, att lilleman kanske ville stanna kvar där han var van men efter besöket blev jag definitvt övertygad om att jag ska sluta oroa mig. Chiquitines är verkligen jättefint och välordnat på alla sätt och jämfört med Stinas barnhem ett lyxhotell men när Mathias/Felix (vi har inte bestämt oss än!!!) skakade på huvudet och kramade om min hals när vi kom till hans lekrum och sovsal kände jag mig nästan som den ängel som barnhemspersonal och de som arbetade på ICBF sagt att jag/vi är... Och det som var bäst var att trots att personalen gullade och lyfte honom vände han sig om och tittade efter mig eller Kent. DET är lycka för en adoptivförälder och ett tecken på att anknytningsprocessen startat.

Stina blev lite rädd av barnhemsbesöket tror jag. Hon höll sig tätt tätt intill oss och hade emellanåt skräck i blicken när barn närmade sig henne från alla håll. Hon sov dock lugnt på natten men hon var sur hela kvällen och vi blev tvungna att tillrättavisa henne ordentligt så hon blev sig någorlunda lik igen. Hon lyckades att gå på toa också vilket underlättade en del. I morse hade hon fortsatt feber och ont i halsen så denna dag idag har gått i slapphetens tecken. Vi har knappt lämnat rummet. Fast nu på eftermiddagen blev vi alla så rastlösa att vi tog en sväng till det lilla köpcentrat nära hotellet. Stina som trots sin förkylning skött sig bra idag blev belönad med ännu en häst  från Schleish och har hon fler bra dagar utan sura (onödiga surheter alltså vi kräver ingen perfektion dessa dagar...) ska hon få en tillhörande hästkärra..

Lillebror går och går och går och går med sina små händer i våra och fortsätter han så här har vi kanske en "walking man" med oss hem! De tyckte på barnhemmet att han gjort stora framsteg på dessa fem (är det bara fem????!!! nåja idag sex) dagar vi haft honom hos oss. Och hans favoritsköterska Flor-Inez tog honom i händerna och vände sig mot oss och sa på spanska  att "ojojoj vad han blivit stark". Viktoria, läkaren, sa flera gånger att hon var förbluffad och att Mathias såg sååå frisk ut. Att han inte ens hade snuva längre. Nej den har ju resen av familjen fått istället... fast det sa jag inte såklart.

Imorgon ska vi följa med Enrique till fruktmarknaden. han ville egentligen ta oss på en citytour idag men vi avböjde av förklarliga skäl (däppt i däsan och ont i halsen). Den finska familjen ville också att vi skulle med till det lite större köpcentrat men även det avböjde vi. De ska förresten lämna Stein på lördag och bege sig till Cartagena i väntan på sitt finska pass till lilla dottern. Då blir vi själva här som adoptivfamilj. Vi har ännu inte fått veta vilken domstol vi fått. Maria-Elena var här en sväng i förmiddags och sa att hon skulle ringa när hon vet. Vi har inte ens börjat fundera på om vi ska eller inte ska åka på någon karibientripp, vi får se vad vi mäktar med. En dag i taget som vi brukar säga.

 Favoritnannyn. (men kolla Mathias blick mot Kent...)

 På småbarnsavdelningen.

 Har lillebror sovit här? undrade Stina. Svar: Ja!

 Grinden till de stora barnens lekgård.

 Det klassiska fotot vid skylten vid ingången.

 Sen var det bus hela kvällen!

 Maria-Elena tog adjö av den finska familjen och visade lite av sin skinnkollektion.

Familjen Liljesson vid lunchbordet.

icbf

Då var vi godkända av ICBF... Skönt. Ett steg närmre.

Morgonen började sådär... Lillebror ville inte äta frukost och var lite svullen i ena testikeln. Stina hade ont i halsen och behövde Alvedon. Till slut hade alla gjort sig i ordning och lillebror tog en tupplur vilket han behövde. Maria-Elena var sen så vi blev lite nervösa men så dök hon upp med andan i halsen och fastän ICBF ligger ett stenkast bort åkte vi bil dit.

Nu har vi badat i poolen och det är snart lunch. Felix/Matihas (???????) får sin lunch lite tidigare så han äter nu.
Sedan ska vi åka till Chiquitines i eftermiddag. Vi ringde läkaren och bad henne titta på tesikeln vilket hon gärna skulle göra men nu vid blöjbyte verkade det ok igen. Varför vi nojar om detta är att han har bråck som måste opereras men inte förrän det blir akut. Vi vill helst komma hem först känner vi.

Vi har hela rummet fullt av saker som vi ska ta med till barnhemmet. De behövde typ allt sa Maria-Elena så vi köpte allt möjligt från blöjor till skurmedel och matolja.

Sakta men säkert kommer vi in i nya rutiner och vanor. Stina är väldigt lättstött och idag har hon förutom ont i halsen även ont i magen. Hon håller sig alldeles för länge med nr 2 när hon blir nervös. Hon är livrädd att det ska göra ont och här är dessutom toaletterna mer fyllda med vatten än hemma. Hon har fått för sig att bajset kommer att nudda henne om det kommer. Vi ger det idag också sen får det bli microlax...
Vi börjar bli fenor på att ge medicin till barn (vilket vi inte alls gillar!!!) eftersom lillebrors medicinlista är diger minst sagt. Dessutom är det flera ggr om dagen. Vi kör så länge vi är kvar här men hemma kommer vi ifrågasätta detta skarpt. Det kan bara inte vara bra att medicinera små barn på detta viset.

 Skedar är roliga leksaker.

 Eftermiddagsmys.

 Och lite mer bus.

 Tupplur för de minsta.

 Lek på hotellets veranda. Här har över 2000 barn lekt genom åren.

På Mc Donald´s. De hade roliga rutschbanor så därför gick vi dit.