ditt och datt

Dagarna rullar på och tristessen kryper på. Man kör några varv på hotellets faciliteter och går nåt varv på stan och däremellan äter och sover man. Och så försöker vi roa barnen förstås! Vilket är både lätt och svårt. Stina säger varje dag att hon saknar Simson, huset och kompisarna på förskolan. Vi förstår henne!

Vi vet fortfarande inte vilken domstol vi fått... Vi får ringa och tjata lite på Maria-Elena i morgon. Imorgon ska vi föresten åka till något poolställe och eftersom vi är enda familjen här så blir det nog bara vi, vilket vi faktiskt inte har något emot.

Idag har gått bankärendenas tecken. Först gick vi till banken för att ta ut pengar och det var MÅNGA turer innan Kent till sist fick 3700 (ja det rörde sig inte om mer) i handen. Och jag stod utanför totalt genomsvett med två uttråkade barn som absolut inte ville vänta. Jag försökte med alla trix i boken för att framförallt lillebror (han är nog ingen Felix ändå, eller??) inte skulle tjuta lungorna ur sig. Vi hade glömt hans skor hemma så jag fick onda ögat av flera stycken när han ändå fick ta några steg på köpcentrats stengolv så jag försökte ha honom i famnen så mycket det gick. De kan åla sig rätt bra de där små rackarna!
När vi kom tillbaka till hotellet igen bad Enrique om förskottsbetalning för han hade dåligt cashflow p ga för få gäster och han precis renoverat 5 rum som skulle betalas i dagarna. Han tyckte att det var mer än pinsamt men vi ska ju ändå göra rätt för oss nån gång så det var väl ok.

Jag ljög lite om att vi är de enda familjerna här för idag kom det två par till. Ett från Italien och ett från Norge. Vi tror att de är här i samma ärende som oss och det verkar vara första gången för båda. Man blir nästan full iskratt över hur trötta och bleka de ser ut. Jetlagen gör sig påmind för alla euorpeér verkar det som. Vi hörde det norska paret säga att de skulle till barnhemmet redan imorgon men inte till Chiquitines utan något annat. Det blir spännande att följa dem!

Gårdagens utflykt blev ju en kortis som jag redan nämnt. Enrique hade värsta baksmällan visade det sig. Han hade varit på fest och dansat marenge till 2.30 och druckit alldeles för mycket vin sa han. Han är rätt skön måste jag säga. han berättade mycket om Colombia m.m. på väg till transportmuseet. Väl där ursäktade han sig och sov ruset av sig i bilen.

 Restaurangen hade en barnhörna och Stina fick en mariposa/fjäril målad på handen.

 Kent i samspråk med Enrique.

 Så har blev fjärilen.

 Och så här nöjd blev Stina.

 Ytterligare ett familjefoto.

 Utanför restaurangen.

 Den bil/fordon som jag tyckte om.

 Polarexpressen?!

 Jag och lillplutt.

 En hälsning speciellt till Vicka!

Bus bus bus dagarna i ända.