Det går långsamt framåt

Idag fick vi veta att Mathias (eller vad han nu ska heta...?) mår bra. Han har repat sig från operation och komplikationerna. Han får nu "göra allt som andra barn gör" vad nu det betyder?!
Så fick vi svara på frågan om vi fortfarande vill adoptera honom. Vi svarade naturligtvis ja! Så nu tas det upp i nämnden på torsdag och så får vi (troligtvis, förhoppningsvis...) ett officiellt assignment i nästa vecka. Efter det får vi slutgiltigt besked när vi kan åka.
Så är status idag.

Vi har varit på ett blåsigt Tylösand idag och gått på stranden.Stina lyckades bli blöt ända in på underkläderna! Vi kom på att det var nog första gången hon var på en så lång sandstrand vid havet. Vi var ju i Turkiet förra sommaren men där vi bodde var det endast stenstrand. Stina tyckte att det var toppen med vågor och sand så det måste nog bli ett besök på San Andres när vi kommer till Colombia, kosta vad det kosta vill...

Jaha, det här var första inlägget gjort på ett hotellrum via trådlöst nätverk, nu hoppas vi på fler inom kort lite längre bort ifrån än Halmstad.

Ett litet PS... När AC ringde idag hoppades jag på att vi kunde vandra in på Resebolaget i Halmstad och beställa resan "in person". För oinvigda i adoptionsvärlden så är Resebolaget den resebyrå som ganska ofta fixar adoptionsresor. Förra gången vi åkte blev vi (och de andra Nepalfamiljerna) riktiga kändisar där eftersom vi bokade om biljetten så många gånger och till och med avbokade den helt vid ett tillfälle.. Då vi kommit hem med Stina gick vi in och visade upp "underverket" för de som hjälpt oss och de blev jätteglada och rörda och berättade att ofta är de superinvolverade i att få iväg familjerna men när de kommit hem brukar de inte få veta så mycket...

Stina fick en prinsessklänning och en glittrig mikrofon som hon uppträdde med hela kvällen