Nähä! inget telefonsamtal i dag heller.
Läste dock om en annan familj som fick samtal idag... med dåliga nyheter. Det barn de väntat på blev ej deras. Mitt hjärta blöder för dem och tankarna gick genast tillbaka till den dag i början av 2010 när vi fick ett liknande samtal. Vi väntade bara på resebesked för att få hämta vår flicka som vi drömt och längtat efter sedan flera månader tidigare men rösten i telefonen talade om att det blivit förvecklingar och det var nu inte alls säkert att flickan skulle bli vår. Va?! Detta händer inte! men det gjorde det och sedan följde några månader av vånda men i slutändan gick det bra för oss och vi fick hämta vår bästa Stina. Men den känslan av att allt var borta var förskräcklig och som sagt jag lider verkligen med familjen som fick samtal idag trots att jag inte känner dem. De som gått igenom en graviditet knyter an till barnet i magen och på liknande sätt gör vi adoptivföräldrar då vi får barnbesked. Så när något går fel i en adoptionsprocess är det precis att likställa med ett missfall. Så känner ialla fall jag.
Jag visar inte så mycket utåt av alla dessa känslor men de finns där hela tiden även då jag är mitt vanliga glada jag.
Idag har det inte hänt mycket i det här hemmet. Jag går fortfarande i samma T-shirt jag sov i i natt och håret är på ända. Har gjort min dagliga dammsugning och fixat lite annars har det varit råslött. Jag har ju faktiskt semester!;-) Men jag kanske ska ta tag i nåt vettigt snart?
Kul förresten att så många nya ville följa mig och min familj i vår process! Än så länge är det ju mest klag och tjat om att det är jobbigt att vänta men när vi väl får åka ska jag väl rycka upp mig och skriva något positivt. Trevlig helg!
Stort tack för inbjudan till bloggen! Hoppas snart på ett samtal :) Kram, Jeanette med två barn födda i Bogota (förmedlade via ALC)
SvaraRaderaTack för att jag får lov att följa er blogg! Det ska bli spännande att hänga med nu när vi själva är klara på adoptionsfronten.
SvaraRaderaKram Lisa
med tre prinsar födda i Colombia
Tack för inbjudan! Det ska bli kul att följa med på er resa...
SvaraRaderaHälsningar Pernilla
Ja, det var ju vi som fick beskedet den dagen. Inte alls vad man väntar sig och precis som du skriver så tänkte jag verkligen "det här händer inte". Men det gjorde det...
SvaraRaderaAtt vara tvungen att släppa henne, bara så där, utan att kunna göra någonting alls åt saken var och är jättetungt. Vi vill ju inte detta, vi har ju väntat på henne!
Men det kommer ju bli rätt i slutändan och två barn kommer få familj. Flickan fick familj och ett annat barn får bli familj med oss.
Vilken vånda att ni också fick ett sådant samtal, men vad skönt att höra att det gick er väg och att ni fick er lilla guldklimp Stina!
Ja, Petronella är alltså Tant Kaka... förvirrande det här ;-)
SvaraRadera