Tack för alla uppmuntringar och stödkramar m.m. Det känns bättre idag när man har sovit på saken men igår var det lite motigt...
Tog en tur till skogen med hunden och hittade lite svamp och rensade tankarna, det är ju bara ett litet hinder trots allt, vi är där snabbare än vi anar. Jag vet av erfarenhet att man är bra på att glömma det tråkiga och jobbiga så fort man ser sitt barn.
OS-silver igår också, det var ju skoj!!
För att pröva alla inställningar här tänkte jag lägga ut några bilder från Nepal istället, så det blir några resebilder här... håll tillgodo;)
Första mötet. Stina sov och nu när vi känner henne vet vi att hon inte är go att tas med vid uppvaknande... Inget undantag denna första gång...
Hon tittade inte på oss under hela första dagen. Hon var livlös och apatisk.
Men efter några timmar ensam hos oss vakande livslusten igen i både kropp och knopp.
En mycket tidig morgon i Nagarkot i hopp om att se Mount Everests topp. Tyvärr var det för disigt men vi såg andra nästan lika höga toppar. Luften var klar och vyn magisk.
En mycket nyfiken Stina som fick vara med om en Tikka ceremoni strax innan hemfärd.
Äntligen på väg hem!Stina var på topp hela resan hem. Hon sprallade och tjoade som hon aldrig gjort innan.
(Bilderna är privata och får inte spridas vidare. Tagna april-maj 2010.)
Fina bilder från er vistelse i Nepal vid er första adoption av fina Stina! Första mötet med er son kommer troligtvis att bli helt annorlunda. För oss var det helt fantastiskt, kan beskrivas som magiskt!!! :-)
SvaraRaderaÅh, vad kul att se! Tack för att du visar dom Carin! Och som du vet är igenkännings-faktorn på text och bild enormt stor! Bilden på nyvaken Stina vid TV:n är enormt kul att se (så här i efterhand)!
SvaraRaderaVad kul att ni delar med er av dessa bilder i väntan på nästa resa. Så fin hon är er Stina.
SvaraRadera//Pernilla
Vad roligt att få se bilder från ert första möte med Stina. Nu hoppas jag att ni snart är på väg till Colombia!
SvaraRadera