chiquitines

Så var första besöket med information gjort på Mathias barnhem Chiquitines. Det var så fint och välordnat att bara det gjorde att jag fick en tår i ögat och att sedan den underbara läkaren Viktoria bedyrade sin kärlek till Matihas gjorde inte saken bättre. Mina känslor tog över och jag fick ursäkta mig vid ett par tillfällen men de bara log och sa att de var så glada att Matihas föräldrar äntligen var där. Vi fick veta en del ny information men det mesta visste redan innan. Han kan inte gå än men läkaren trodde att innan vi är hemma i Sverige kommer han att ha tagit sina första steg. Tänk att få vara med om en sån sak! Bara det... När vi frågade om han hade någon speciell nanny svarade de att det hade han och så gick en av dem ut och fotograferade henne tillsammans med Mathias med vår kamera men de bilderna sparar vi för oss själva...Vidare fick vi veta att Matihas är en riktig charmpelle som ler mot alla och är väldigt nyfiken på livet! Härligt men i min hjärna tänkte jag genast att "här får vi jobba hårt med anknytningen så han inte bli distanslös". Därför mina kära vänner kommer vi att vara lite extra försiktiga med att låta honom vara i några andra famnar än våra... det hoppas jag ni förstår (detta gäller de vi kommer träffa in real life när vi kommer hem).

Efter mötet var jag lyrisk och lycklig. Tänk då känslan i morgon! Stina var förresten en riktig ängel vid mötet av personalen! Jag blir såååå stolt över henne. Att hon freakade ur lite efter lunch gjorde absolut ingenting. Det vore nästan konstigt annars.
Hon lärde sig förresten att simma PÅ RIKTIGT idag! Hon simmade fram och tillbaka över hela poolen massor med gånger. Vilken tjej! Och när vi tagit den dagliga promenaden till shoppingcentret tog hon några vändor armgång i den nya lekplatsen på hotellet. Vad månne bli av denna atlet, jag bara undrar?!
Hon längtar efter sin lillebror och flera flera gånger sagt att "imorrn blir det kul dö mamma" på världens östgöstska.

Nu blir det lugnt en stund innan middagen och sedan ska vi försöka sova... om det går.

 En dröm i rosa.

 Väntan vid ingången till Chiquitines.

 I Maria Elenas bil efter mötet. Det fåniga leendet har suttit kvar hela dan...

 Den dagliga turen på åkattraktionerna på shoppingcentret.

 Nere vid supermercadon på bottenplanet. Vissa var trötta.

 Skylten vid ingången till hotellet.

 Och den på andra sidan järngrinden man måste passera för att komma in.

 Den nya lekparken. Och för dagen en sprillans ny hängmatta.

Den testade Kent för han matchade ju färgerna...